Får inget försörjningsstöd. En utländsk man bosatt i Härjedalen befinner sig sedan flera månader i en svår kamp mot byråkratin. Han kom till Sverige som flykting tillsammans med sin fru och tre barn. Efter en tid i landet föddes även parets fjärde barn här. I början gick det mesta bra. Mannen fick ett välbetalt arbete, betalade skatt och försörjde sin familj på egen hand. Han valde att bosätta sig i Härjedalen just för tryggheten och framtiden för sina barn.
Men efter några år blev han uppsagd på grund av nedskärningar. Samtidigt hade familjen vuxit med ännu ett barn, och ekonomin blev snabbt pressad. När mannen förlorade sitt arbete uppstod en situation som varken Migrationsverket eller kommunen har tagit ansvar för. Migrationsverket meddelade att han inte längre hade rätt till ersättning eftersom han haft ett arbete, medan kommunen i sin tur hänvisade till att Migrationsverket nekat stöd, trots att beslutet är överklagat och ännu inte slutgiltigt.
I praktiken har familjen stått helt utan inkomst i sex månader. Fyra minderåriga barn lever under knappa förhållanden, trots att deras pappa under flera år bidrog till samhället genom arbete och skatteinbetalningar. Mannen upplever att han hamnat mellan två myndigheter som skyller på varandra, medan barnens behov inte sätts i första rummet.
Socialtjänstlagen
Frågan är vad lagen faktiskt säger. Enligt Socialtjänstlagen (2001:453) har alla som vistas i en kommun rätt att ansöka om bistånd för sin försörjning. Kommunen har ett yttersta ansvar för att enskilda får det stöd och den hjälp som man behöver för att uppnå en skälig levnadsnivå. Detta gäller särskilt barnfamiljer, där barnen behov ska prioriteras och deras bästa alltid beaktas. Även Barnkonventionen, som sedan 2020 är svensk lag, understryker att barn har rätt till en tillfredsställande levnadsstandard och att staten samt dess institutioner ska säkerställa detta.
Det betyder att kommunen inte kan avsäga sig sitt ansvar bara för att Migrationsverket tagit ett beslut som dessutom är överklagat. När barn riskerar att fara illa är kommunen skyldig att agera, oavsett byråkratiska tvister.
Mannens fall i Härjedalen visar hur lätt familjer kan hamna mellan stolarna. Samtidigt påminner det om att lagstiftningen tydligt framhåller barnens rättigheter. I slutändan är det inte myndigheternas revirstrider som ska väga tyngst, utan barns rätt till mat, kläder och en trygg uppväxt.