Skaftåsens vindkraftspark har blivit ännu ett exempel på hur investeringari den så kallade gröna omställningen inte alltid lever upp till förväntningarna. Ap-fonderna har redan fått kritik för satsningar som Northvolt och Stegra, och nu visar det sig att även vindkraftinvesteringar bidrar till svaga resultat.
Tredje och fjärde AP-fonden äger via sitt gemensamma bolag Polhem infra 23 procent av skaftåsen Windfarm, som ligger på gränsen mellan Jämtland och dalarna. Under 2024 gjorde anläggningen en förlust på omkring 250 miljoner kronor, vilket ,motsvarar en förlustmarginal på hela minus 329 procent för de 35 vindkraftverken. Det är siffror som är svåra att bortförklara.
Problemen handlar inte enbart om låga elpriser, även om det är en viktig faktor. Vindkraften i Sverige har länge haft lönsamhetsproblem, särskilt i Norrland där resultaten i genomsnitt varit kraftigt negativa under flera år. Överkapacitet i kombination med pressade elpriser gör det svårt att få ekonomi i projekten.
I Skaftåsens fall har situationen dessutom förvärrats av tekniska problem. Enligt årsredovisningen för 2024 upptäckte man brister i vissa skruvförband redan 2023, vilket lett till att flera turbiner stått stilla under långa perioder. Det har i sin tur inneburit både minskade intäkter och ökade kostnader för reparationer.
Detta står i kontrast till hur projekten blev presenterad från början. Då talade man om det som ett viktigt tillskott av förnybar energi och ett steg mot ett hållbart samhälle. Den typen av formuleringar är inte ovanliga, men i efterhand framstår de som väl optimistiska.
Samtidigt som pensionsfonderna nu sitter med förluster, har andra aktörer tjänat pengar. Bolaget som utvecklade projektet kunde redovisa betydande vinster i samband med försäljningen. Det väcker frågor om riskfördelningen, och i slutändan är det pensionsspararna som får ta smällen när kalkylerna inte håller