Kommunstyrelsens bildningsutskott i Sveg har sagt nej till förslaget om att starta ett ishockeygymnasium på Härjedalens gymnasium. Beslutet fattade man utan någon synlig protest från de tjänstgörande politikerna i utskottet. Trots att förslaget hade kunnat ge unga hockeyspelare möjlighet att stanna kvar i kommunen för både studier och idrottssatsning.
Bakgrunden är ett medborgarförslag där initiativtagaren lyfte fram flera möjliga vinster med ett ishockeygymnasium: stärkt attraktionskraft för gymnasiet, minskad utflyttning bland unga och positiva effekter för föreningslivet. Dessutom finns redan både ishall, hockeyförening och gymnasieskola i Sveg.
Men tjänstemannaförslaget från bildningsförvaltningen gick i motsatt riktning. Där pekar man på bristande resurser, för få spelare och höga kostnader som skäl för att avslå idén. Förvaltningen menar att Svegs IK saknar både organisation och spelarunderlag för att kunna leva upp till de krav som Svenska Ishockeyförbundet ställer.
Samtidigt väcker beslutet frågor om vilken framtidspolitik kommunen egentligen vill föra. I en kommun som länge kämpat med utflyttning och vikande elevunderlag hade ett idrottsgymnasium kunnat bli ett sätt att locka ungdomar att stanna kvar – eller till och med flytta hit. I stället verkar signalen från både tjänstemän och politiker vara att ambitioner som kräver investeringar inte är värda att pröva.
Det mest anmärkningsvärda i protokollet är kanske ändå tystnaden från politikerna. Ordföranden konstaterade kort att utskottet beslutade enligt förvaltningens förslag och “fastslår att svaret är ja”. Ingen reservation, ingen diskussion och inga invändningar redovisade man i protokollet.
Kritiker menar att kommunen riskerar att fastna i ett moment 22: utan satsningar försvinner ungdomarna, och när ungdomarna försvinner används det som argument för att inte satsa. Beslutet om ishockeygymnasiet kan man därför uppfatta som ännu ett exempel på en politik där försiktighet väger tyngre än framtidstro.