En kylig vårdag står Yevhenii Verkhovych utanför kommunhuset i Härjedalen. Han heter Yevhenii Verkhovych, en fyrbarnsfar som kom till Sverige tillsammans med sin familj strax efter Rysslands invasion av Ukraina. Under de första åren i Sverige arbetade han, betalade skatt och försökte bygga ett nytt liv. Men våren 2025 förlorade han sitt arbete när företaget tvingades minska personalen. Sedan dess har livet blivit allt svårare.
Trots att han har sökt hjälp från Härjedalens kommun har han inte fått något ekonomiskt stöd. Kommunen hänvisar till att hans uppehållstillstånd är kopplat till tillfälliga regler för skyddsbehövande och att ansvaret ligger hos Migrationsverket. Samtidigt menar Yevhenii att hans familj inte får hjälp där heller, och att barnen riskerar att stå utan tillräcklig mat och kläder.
Med plakat i händerna står han nu utanför kommunhuset, På hans skylt står det: “7 månader utan inkomst- o kronor i stöd” Demonstrationen är fredlig men fylld av känslor. Yevhenii berättar att han inte demonstrerar av ilska, utan av desperation och hopp.
Han talar om sina barns framtid, om viljan att fortsätta arbeta och bidra till samhället, men också om den oro som växer när stödet uteblir. “Jag vill inte be om mycket,” säger han, “bara om rätten att försörja min familj tills jag hittar nytt arbete.”
Hans ord får flera förbipasserande att stanna upp. För Yevhenii handlar demonstrationen inte bara om pengar, utan om värdighet, rättvisa och framtiden för hans barn i ett land han vill kalla sitt hem.