I Härjedalens kommun har frågan om tystnadskultur blivit allt mer uppmärksammad. Det har återkommande framkommit att människor i olika verksamheter upplever en oro för att öppet framföra kritik. Eller ifrågasätta beslut. Många medarbetare beskriver en rädsla för att hamna i konflikt med sin chef eller att riskera att bli betraktad som illojal. Resultatet blir att viktiga synpunkter inte förs fram, vilket försvårar både arbetsmiljöarbetet och utvecklingen av verksamheten.
Inom olika förvaltningar har exempelvis personal vittnat om situationer där bemanningen inte räcker till för att ge den omsorg de behöver. Många medarbetare upplever stress och samvetskval, men drar sig för att skriva avvikelser eller påtala problemen i större forum. Oron för att kritik ska uppfattas som att man inte ”ställer upp” för arbetsgivaren gör att problemen ofta bara diskuteras i slutna rum eller mellan kollegor. Konsekvensen blir att bristerna inte synliggörs på ett sätt som möjliggör långsiktiga lösningar.
Även inom andra verksamheter har liknande tendenser blivit noterade. Personal har framfört att arbetsbelastningen ökat i takt med resursneddragningar och förändrade prioriteringar. Många väljer dock att inte föra fram sin kritik på arbetsplatsträffar, av rädsla för att framstå som motvilliga till förändring. I stället sprider sig missnöjet informellt i korridorer och personalrum, vilket skapar en känsla av vanmakt. När synpunkterna inte lyfts i rätt forum riskerar ledningen att missa viktiga signaler om arbetsmiljö och kvalitet på arbetsplatsen.
Tystnadskultur
Även inom andra verksamheter har det funnits exempel där medarbetare haft invändningar mot nya arbetsrutiner och resursfördelning. Flera har dock valt att inte uttrycka sina synpunkter direkt, eftersom man upplever att kritiska röster tidigare inte fått gehör. Detta har bidragit till en känsla av att det inte är lönt att framföra problem. Vilket i sin tur förstärker tystnadskulturen.
För en mindre kommun som Härjedalen blir effekterna särskilt kännbara. Organisationerna är små, många känner varandra och avståndet till chefer är kort. Detta gör att konsekvenserna av att lyfta kritik kan kännas mer direkta och personliga. När missförhållanden inte blir uppmärksammad i tid riskerar både arbetsmiljön för de anställda och kvaliteten i välfärden för invånarna att bli försämrad.
Tystnadskulturen bli beskriven som ett hinder för både medarbetarnas trygghet och kommunens utveckling. För att bryta kulturen behöver man ett långsiktigt arbete med öppenhet, lyhördhet och en stärkt dialog mellan ledning, medarbetare. Endast då kan kommunen säkerställa en arbetsmiljö där alla vågar göra sin röst hörd. Och där verksamheten kan bli utvecklad till gagn för invånarna i hela Härjedalen.