Turistkommunens dilemma: Turismen är en viktig näring för många glesbygdskommuner, inte minst i fjällvärlden. Den skapar jobb, ger liv åt lokala företag och bidrar till en positiv bild av regionen. Men bakom det vackra yttret finns ett växande problem: turistkommunerna får inte in tillräckligt med skatteintäkter från dem som faktiskt använder våra gemensamma resurser mest.
Ta till exempel alla de fjällstugor och fritidshus som hyrs ut under högsäsong. Där kan det bo tio eller fler personer i ett hus som normalt står tomt eller används sparsamt. Som under en vecka förbrukar stora mängder vatten, avloppssystemet blir hårt belastat, och sophanteringen ökar kraftigt. Men VA-avgiften stugägaren betalar är i regel fast, och baseras inte på hur många som faktiskt vistas i huset. Den ökade belastningen blir täckt i praktiken av kommunens VA-abonnenter, det vill säga de fastboende.
Till detta kommer andra påfrestningar: snöröjning, vägunderhåll, räddningstjänst, sjukvård, allt detta använder även turister, men blir finansierad nästan uteslutande med kommunalskatten från fastboende. Turister betalar ingen kommunalskatt, och momsen på deras konsumtion går till staten.
SVT
SVT har nyligen uppmärksammat ytterligare en aspekt av detta i en artikel om bristen på latrintömning för husbilar och husvagnar. Många turister uttrycker frustration över att det finns få gratismöjligheter att tömma sina tankar. Men det som för turisten är ”gratis” innebär i praktiken en kostnad för kommunen, en kostnad som återigen landar på invånarnas bekostnad. Att erbjuda dessa tjänster kostar pengar och kräver underhåll och tillsyn.
Så vad är lösningen? Ett alternativ kan vara att införa en turistskatt eller särskilda säsongsavgifter på VA-tjänster för fritidsboenden. Ett annat är att staten tar ett större ansvar för att kompensera kommuner med hög turistbelastning. I likhet med hur storstäder får bidrag för att hantera pendlare.
Turismen ska självklart vara välkommen, men också rättvist finansierad. Utan hållbara ekonomiska modeller riskerar turistkommuner att tappa både kvalitet och kapacitet. Fulla stugor och husbilar ska inte leda till tomma skattekistor och överbelastade system.