Småbyars problem med att öka invånarantalet är inte så lätt att lösa då det ofta inte finns hus eller övrigt boende att tillgå.
Det finns ofta en mängd hus som står tomma, men dom är inte till salu. Eller finns tillgängliga för köp.
Allt det här beror på en massa orsaker.
En av dom är att ofta så har någon äldre människa flyttat in på ett hem eller liknande. Och vill behålla bostaden med tron att man kommer flytta hem igen. Här tycker ofta anhöriga likadant. Men mer av känslomässiga skäl utan att vilja inse att så kommer det inte att bli.
När den gamla en sorglig dag avlider så inträffar nästa konstighet. Det ska delas i ett arvsskifte.
Oftast så är det ett stort antal människor som har lite olika åsikter i ett sådant. Ofta utflyttade till andra orter.
Där inträffar nämligen det att klart vi ska behålla våran hemgård. Vi har ju växt upp där och barnen har ju så många minnen därifrån från somrarna när vi besökte våra föräldrar.
Semesterhus.
Vi behåller det som semesterhus så kan vi vara där på semestrarna. Samt att barnen kan åka dit när dom växt upp och bildat egna familjer. Så ser förmodligen ofta tankar och planern ut. Jättefina planer om det inte varit så att det låser för förnyad inflyttning till byarna. För ofta är det svårt att kunna köpa ett hus eller gård i dom fina småbyarna.
Många säger att byarna får mindre och mindre invånare, men här hjälper dom ofta till med att låsa läget med att dom vill behålla hus och gårdar som fritidsbostäder.
Kommunen gjorde en inventering av tillgängligheten på öde hus om vi inte minns fel. Vad den inventeringen kom fram till redovisades aldrig för allmänheten.
Så för att avhjälpa många småbyars problem med att öka invånarantalet så måste man släppa till och sälja husen till intresserade inflyttande köpare. Och inte behålla av sentimentala skäl och se sin före detta by få mindre och mindre befolkning för att till sist dö ut. Och samtidigt se att andra fritidshusägare kommer alltmer sällan på besök.
Småbyars problem med att öka invånarantalet.
Just det här nämns faktiskt i TH av en i samband med att skolan i Lillhärdal får respit i två år av en före detta inflyttare till Lillhärdal. Så om byarna ska överleva befolkningsmässigt så måste utflyttade människor släppa på sin sentimentalitet och sälja sina ärvda fastigheter i byarna.
Det är den bistra sanningen om man vill se sin hemby leva vidare sedan man själv flyttat därifrån.
Allt är som ett hamsterhjul som måste snurra på för att olika delar av samhället ska fortsätta fungera med offentliga tjänster.