Rubriker som skrämmer. Varje morgon möts jag av samma sak: braskande rubriker som varnar för katastrofer, hot, faror och kriser. Det spelar nästan ingen roll om det handlar om vädret, hälsa, brott, ekonomi eller politik, det verkar alltid som att vi står inför en överhängande kris. Och detta är inte bara ett tillfälligt mönster. Det har blivit ett genomgående drag i hur många svenska medier rapporterar nyheter. Man kan fråga sig: är världen verkligen så farlig, eller är det något med själva rapporteringen som driver denna bild?
Det är uppenbart att många tidningar och nyhetssajter använder rädsla som ett verktyg för att få våra klick och vår uppmärksamhet. Rubriker formuleras inte längre för att informera, utan för att väcka oro, skapa känslor och driva trafik. Det är inte ovanligt att man ser formuleringar som ”Det här ska du absolut inte göra”, ”Nu varnar experterna” eller ”Så kan du drabbas utan att veta om det”. Det spelar ingen roll hur liten risken faktiskt är, eller hur osäker källan är, bara det låter tillräckligt skrämmande.
Vi människor har en inbyggd känslighet för fara. Det är en överlevnadsinstinkt som medierna utnyttjar. När en artikel får oss att känna oro, klickar vi oftare. Det kallar man ibland för ”clickbait”, men i verkligheten är det mycket mer än så, det är en form av systematisk rädslojournalistik. Det skapar en snedvriden bild av verkligheten där faror blir överdrivna och nyanser försvinner.
Rubriker som skrämmer
Konsekvenserna av detta är långtgående. När medier ständigt målar upp en bild av att allt är farligt, från maten vi äter till grannarna vi har. Så påverkas vårt sätt att tänka och känna. Många människor går omkring med en konstant känsla av oro, trots att samhället på många sätt är tryggare än någonsin. Det är som att leva i en psykologisk undantagstillstånd där hoten är överallt, fast de sällan blir verklighet.
Det betyder inte att medier inte ska rapportera om problem eller varna när det verkligen behövs. Men det måste finnas en balans, och framför allt en respekt för läsarnas intelligens. Vi behöver fakta, sammanhang och proportioner, inte sensation och skrämsel. Det är möjligt att sälja nyheter utan att överdriva eller vinkla, men det kräver en annan typ av journalistik: en som bygger på förtroende snarare än rädsla.
Som mediekonsumenter har vi också ett ansvar. Vi behöver vara källkritiska, våga ifrågasätta rubriker och inte sprida vidare artiklar som bara är till för att väcka oro. Men ansvaret ligger i första hand hos redaktionerna. Mediernas roll är att informera, inte manipulera.
Vi förtjänar en nyhetsrapportering som upplyser, inte en som skrämmer oss till lydnad eller konsumtion.