Insändare: Enskilda vägar.
Nu räcker det!
I dessa tider med skyhöga energipriser, stigande räntor och höga matpriser m.m. väljer de styrande i Härjedalens kommun att skicka på de fast boende skattebetalarna fantasiavgifter för lantmäteriförrättningar. Som av en händelse slipper Svegsborna och många Funäsdalingar betala. Där har man nämligen inrättat stadsplan, ett begrepp som för övrigt är utmönstrat. Där står kommunen fortsatt för vägunderhållet.
I Ytterhogdal har man nu haft några möten vars budskap har varit att det i princip är helt omöjligt att lösa detta på annat sätt än att bilda gemensamhetsanläggningar, d.v.s. av lantmäteriet upprättade vägsamfälligheter. Förrättningsavgifter för detta innebär i flera fall kostnader på 10 000-tals kronor per fastighetsägare. Till råga på allt ska fastighetsägarna även betala för de möten som kommunen ansökt om. Informationen som gått ut har varit att om man inte har gemensamhetsanläggningar så måste alla fastighetsägare efter en väg skriva på och tillstyrka varje åtgärd som ska göras på vägen annars får man inte göra något. Detsamma om man ska söka bidrag från Trafikverket för underhåll.
Efter drygt 20 år
som tjänsteman på statliga och regionala myndigheter har jag lärt mig en sak. Man ska akta sig väldigt noga för att tala om vad som gäller inom andra myndigheters ansvarsområden. Jag har kontaktat Trafikverket region mitt som handlägger ansökningarna om bidrag till vägarna. Enligt den person som ansvarar för vårt område gäller följande. Det går bra att skapa t.ex. en ideell förening och söka bidrag för vägen. Trafikverket vill som regel ha in ett årsmötesprotokoll där man tagit upp vad som ska göras med vägen. Mötet ska givetvis vara behörigen utlyst och det är upp till fastighetsägarna som är kallade att närvara på mötet. Stadgarna i föreningen styr hur beslutsordningen ska vara.
En annan uppgift som jag ställer mig mycket frågande till är den att om en enda fastighetsägare önskar lantmäteriförrättning så måste samtliga acceptera det och betala. Kan det verkligen vara med lagstiftningen överensstämmande? En ägare till ett par hektar skog som debiteras för en väldigt liten del av förrättningskostnaden skulle alltså kunna bestämma. Trots att det skulle leda till att de fast boende som inte vill ha förrättning får betala skyhöga avgifter. I de här sammanhangen betalar de fast boende skattebetalarna de högsta avgifterna.
På ett av mötena
i byn, dock inte på det jag deltog i, sade man att vi nu hade två veckor på oss att meddela kommunen om vi inte ville ha gemensamhetsanläggning (lantmäteriförrättning). Alla efter vägen måste då skriva på och vara eniga i detta. Det här är givetvis en väldigt viktig information som inte delgavs oss på det möte jag var kallad till. Vilket är oacceptabelt om informationen stämmer.
Jag och många med mig ifrågasätter starkt det sätt som kommunen hanterar detta på. Vi kräver åtminstone korrekt information på mötena och relevanta uppgifter för vilka kostnader det medför. Både ungefärliga lantmäterikostnader och vilka beräknade kostnader och bidrag som hittills gäller för de olika vägarna. Lämpligen bör en representant från Trafikverket närvara och informera om de frågor som hör till deras ansvarsområde.
Kommunen har lyckats skrämma upp hogdalingarna ordentligt, åtminstone de som har förstått vad det här kommer att innebära rent ekonomiskt. Hur det än slutar så blir det även en smäll för skattebetalarna. Kommunen måste ställa iordning alla vägar innan de lämnas över och stå för mötena som nu hålls på många håll om vi kommuninnevånare avstår från lantmäteriförrättning.
Åsa Regnander Dahl .